Är en komplicerad historia, min relation till den goda sömnen. Genom åren har jag lärt mig att följande är oerhört viktigt:
Svalt i sovrummet (vilket oftast är omöjligt på sommaren)
Tyst och lugnt
Mörkt
Inget/Ingen som väcker i onödan
Oftast finns alla dessa förutsättningar och jag sover gott, men den senaste tiden så har ju sömnen helt enkelt blivit för mycket. Ca 7-8 timmar behöver jag för att må bra, mer resulterar i huvudvärk, mindre i huvudvärk men också en tjurighet som inte är av denna värld. Förr om åren trodde jag på något som kan kallas sömnskuld, dvs att all den sömn man sovit för lite ackumulerades och så kan det ju kännas ibland. Men idag kan jag inte känna någon sömnskuld eftersom jag under de senaste veckorna har använt mig av sömn som flyktmetod. Men det är det slut med sedan några dagar tillbaka, även om jag idag av nödvändiga skäl har vänt på dygnet och sovit dagtid. Har ett nattarbetspass framför mig och ett bakom mig och sådant sliter alltid lite både på kropp och själ. Nästa schemaperiod har jag dock dragit ner på nätterna eftersom jag haft många denna period, så vi får väl se om det schemat går igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar