fredag 25 februari 2011

Att prestera

Jag har gjort många tuffa saker under mina snart 39 år men jag är inte perfekt och jag är ödmjuk nog att inse att varje dag är en ny dag i livets skola.
För att ge en bild så kan jag summera i hop följande:

♥ Förlorade min mamma precis innan jag skulle fylla nio år. Fick snabbt lära mig att ta ansvar som ett barn inte ska behöva ta.
♥ Min pappa gick rätt in i en ny relation och vips fick jag två styvsyskon som jag än i dag inte har någon närmre relation till. En halvbror och hans lilla familj med sporadisk kontakt och jag känner mig fortfarande som familjens svarta får, bor långt från min del av familjen, i en annan del av Sverige.

♥ Flyttade hemifrån 19 år gammal trots att jag inte var mogen för det och levde loppan i en av Sveriges storstäder, pluggade, fick min första barn, trasslade till mitt liv och tillbringade några år med att rätta till det.
♥ Flyttade tillbaka till min födelsestad igen, pluggade ytterligare några år, varvade det med jobb, det var då man kunde jobba och läsa till lärare samtidigt, idag går inte det.
♥ Mötte den stora kärleken alldeles innan jag fyllde 30, vågade dra upp rötterna och flytta >50 mil söderut, jobbade med ungdomar i misär, trivdes men vände ut och in på mig själv i mina försök att rädda trasiga barn, blev gravid med våra fantastiska tvillingar, tillbringade många veckor på sjukhus med en av dem och nådde insikt om vad jag ville göra med mitt liv.
♥ Var föräldraledig och njöt av det, pluggade matte och välvde om mitt liv, började plugga till sjuksköterska, missade inga tentor utan klarade av studierna med två småbarn och en tonåring i huset. Givetvis måste jag ju tacka min man för all support under dessa år, utan hans stöd vore jag inget. 2009 började jag jobba, 2010 påbörjade jag favoritjobbet. 

Att jag har varit högpresterande under många år tror jag ingen kan tvivla på, orkat med massor och därför var det nog inte så konstigt att luften gick ur mig i höstas som den gjorde. Men nu känns det bättre, det har varit ett segt halvår men glädjen börjar komma tillbaka och tilltron finns i ljuset som kommer med våren!

Kram ni få som läser!

2 kommentarer:

AE sa...

Underbara du, jag är enormt glad och tacksam att jag fick möjlighet att träffa dig...de där dagarna i januari-februari 2006...och det "klickade" bums mellan oss...och att vi på olika sätt sen dess har hållit kontakten med varandra!
Jag visste en del av "din resa", men givetvis inte allt... Jag håller tummarna för dig..MEN vet samtidigt att DU fixar det! Vill och behöver du ha någon form av hjälp/stötta/bollplank/fikasällskap eller vad som, tveka inte att höra av dig!
Massor av kramar

Drömmar om livet sa...

Å kära vän, klart jag vill träffas, vi får se tiden an bara tills jag mår bättre och har mer balans i tillvaron!

Kram